Banantjuven!

Häromdagen kände jag mig verkligen som en småstadstjej. Jag var inne på pressbyrån och skulle köpa lite godis till resan. Det kom in en man som gick runt i butiken. Han ställde sig bredvid frukten och jag såg hur han kollar sig runt och sedan slank det ner en banan i väskan. Där stod jag med gapande mun och såg manen helt kyligt gå ut ur butiken. Jag gjorde inget alls, för jag var så chockad. Det var så märkligt för mig, det fanns inte riktigt i min värld. Visst det var bara en banan, men jag var så chockad över att en man i 60års åldern snattade en banan. Detta var inget slusk, utan han hade en fin rock och väska. Så han hade nog inte haft några problem att betala för bananen han tog! 
Jag gick sedan fram till kassörskan

-          Den där manen i den ljusa rocken som nyss gick ut precis, hade han betalat för bananen som han tog?

-          Nej det hade han inte, vilken rackare!

-          Ja, jag blev så förvånad så jag gjorde inget, men jag tänkte att jag i alla fall kunde berätta för dig.

-          Tack, tyvärr kan jag inte göra så mycket, men det var snällt att säga till. Jag ska ha mina ögon öppna om han kommer in igen!

Men efter detta började jag fundera på hur vanligt det är att folk snattar. Jobbar ju själv i butik, så borde nog bli lite mer uppmärksam. Har du någon gång sett någon snatta något?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lucesolare

RSS 2.0